att sitta i tystnaden i sitt rum bland kläder och teckningar och höra regnet stutsa mot fönstret låter ganska ensamt. visst hade jag ett val en gång men jag valde fel väg att gå. vägen ledde till en återvändsgränd och sedan hittade jag inte tillbaka till mitt vägskäl..
nu har jag fått reda på att du också är lika ensam som jag, att du med gick till en återvändsgränd. men vad hjälper det?! jag är fortfarande rädd för att åter igen gå till en återvändsgränd och inte ens se ett litet ljus. vi hittade tillsammans tillbaka till vårat vägskäl och vad vet jag om du redan har valt din nya väg. jag står ändå kvar och har gjort det ganska länge nu. så nu sitter jag här bland kläder och teckningar, har gjort mitt val att stanna vid mitt vägskäl och det kanske är det bästa för mig just nu..