Detta skrevs 2.01 men datorn var seg så det kunde inte publiceras.

Jag kan verkligen inte sova. Sist jag var här ute var jag inte ensam. Då du var här med mig då. Jag kommer bara ihåg mer och mer ju mer jag tänker på det. Vi sprang från min syster och la oss på en äng. Vi blev såklart upptäckta av min syster så vi gick en sväng och vi satte oss tillslut på grusvägen och du ritade ett hjärta i gruset. Vi gick ner till vattnet när solen började gå ner och vi beundrade himlen. När vi log i detta rum och pratade i timmar innan vi somnade och vi åkte hem tidigt dagen efter. Vi åt äckliga nudlar och hyrde en film vi aldrig såg slutet på. När jag sedan kom till dig efter lite mindre än två veckor och den natten innan jag skulle åka hem då du sa "min granne har rätt, blyga killar får inte vackra tjejer" . När jag sedan väcktes tidigt på morgonen av att du grät och inte ville att jag skulle åka hem.

Dom här minnena är så sjukt fina. Och just nu gråter jag som en bebis. Det går verkligen inte att sluta. Och alla dom bilderna på dig. Jag undrar om jag någonsin kommer få träffa dig igen och om minnena kommer försvinna. Vill både att dom ska försvinna och stanna kvar. Usch nu ser jag inte vad jag skriver. Godnatt♥