språkval
" Sover du?" Frågar han. Hon svarar inte. Han frågar ännu en gång utan något svar. "Vi ses väll på berget om en halv timme eller har du glömt bort att vi skulle träffas?" Säger han. "Nej, det är klart jag inte sover. Och jag har heller inte glömt bort våran träff. Jag är just på väg för att ta på mig mina skor" Säger hon och gäspar lite tyst. " Vad bra! Ses sen då. Puss på dig" Säger han och lägger på.
Hon tar på sig sina skor, en tunnjacka och en halsduk. Hon går ut genom dörren. Ut i den mörka natten. På väg till berget så möter hon bara några få personer. Det är ju torsdag så alla som jobbar eller studerar sover ju troligen. Klockan är 02.18. Hon står vid bussen och väntar för att kliva på. När hon kliver på bussen slänger hon fram tjugo kr och sedan sätter hon sig långt bak i bussen. Efter 10 min går hon av precis där man klättrar upp på berget. Hon klättrar upp och går bort mot deras mötes plats. Nu ser hon ett ljus, och inte vilket ljus som helst. Det är en söt liten brasa. Och vem sitter vid brasan om inte han. Hon går och sätter sig brevid honom. Han reser sig och går för att hämta en filt som han lägger över hennes axlar sedan sätter han sig vid hennes sida. Hon lägger huvudet mot hans axel och tittar upp mot stjärnorna. Han ser på henne hur hon nästan somnar sedan tittar han också upp mot stjärnorna och ler.
Efter ett tag tar hon upp huvudet och han tittar förväntansfull på henne. Säg något tänker han. "ehh... jag ville bara fråga om du har sett något stjärnfall någon gång?" Han suckar. Han trodde ju att hon skulle säga något annat. "Ja, det har jag faktiskt. Det är väldigt fint." Säger han. "Okej, jag har aldrig i hela mitt liv sett något" Säger hon med dyster röst. "Hur ser dom ut? Asså hur vet man att man har sett ett stjärnfall?" Frågar hon. "Det ser ut som i serier, dom faller i en både. Det blir som ett vitt sträck." säger han sedan tittar han upp mot stjärnorna. Hon vänder huvudet och tittar upp mot stjärnorna hon med. Exakt i det ögonblicket så ser båda att det faller en stärna. Dom blundar och önskar sig något. Sedan sitter dom tysta igen och tittar upp. Efter kanske 20 min av tystnad bryter han tystnaden och frågar: " Vad önskade du dig?" hon tittar ner mot marken och rådnar lite. Sedan svarar hon " Jag önskade att du alltid skulle vara i min närhet och att vi jämt skule titta på stjärnorna tillsammans. "Oj det var ingen liten önskning. Det var inte min heller. Ag önskade mig att du aldrig ska lämna mig ensam" sa han och la huvudet på hennes knän och somna som en litet barn. Då viskade hon svaret: "Jag kommer aldrig i hela mitt liv lämna dig"....